Nässlorna blommar

Varje gång jag beklagar mig över nässlor så berättar halva världen för mig att jag inte ska klaga över nässlorna utan göra nässelsoppa på dem i stället. Förutom den poetisk/politiska/filosofiska implikationen av det förhållningssättet - som jag ju naturligtvis måste säga att jag håller med om - så finns det även en rent praktisk aspekt. Det finns faktiskt en gräns för hur mycket soppa man kan göra. Om man har flera hektar bete som håller på att växa igen med nässlor då får man nässelsoppa så det räcker. Dessutom är det inte bra för njurarna att äta för mycket nässelsoppa har jag hört.
Fåren då? Tycker inte de om nässlor? Jo, de tycker det är jättegott. Om de är alldeles små eller slagna och ligger ner. Dessvärre så är det inte små mer än några dagar och fåren tycker mer om det fina späda gräs som finns när nässlorna är små... Så summa sumarum: nässlorna trivs!
I trädgården finns det också nässlor. Eftersom vi har småttingar tycker de (och därmed vi) inte att det är så roligt med nässlor där de leker, så även där pågår en ojämn kamp.

Tistel är ju så vacker men ACK så
otrevlig att trampa på!

Bekämpning sker medelst två tekniker. I hagen använder vi trimmer och trimmar, trimmar och trimmar lite till. Efter två somrar med den tuffa behandlingen börjar vi så smått skönja resultat - på vissa ställen börjar nu gräset ta över där det tidigare bara har varit nässlor. Vi kommer nog behöva fortsätta behandlingen ett antal år framöver, men det borde åtminstone bli mindre vad det lider. Det finns bekämpningsmedel mot nässlor men dessa är inte tillåtna när man får miljöstöd för hagen. Gå och släppa ut avgaser med trimmer däremot är inte bara tillåtet utan uppmuntrat, då man kan förlora miljöstödet om det blir för mycket nässlor!
I trädgården använder vi tekniken gräva, riva och slita, för att få bort nässlorna med rötterna. Detta är faktiskt väldigt effektivt. Efter den första omgången slita, riva, gräva så behöver man besöka området ett par gånger till under sommaren, men då är det oftast bara några enstaka små rötter som man har missat tidigare som verkar växa - allt annat är borta. På ett ställe där jag har haft massvis med bekymmer så satte jag marktäckare över hela området, och nu hoppas jag att de ska konkurrera ut nässlorna. Vi får se: fortsättning följer!

Sedan har vi tistel som ju är ännu värre för barnfötter. Det har vi en väldigt präktig koloni av över en tredjedel av trädgården, och ute i hagen. Man skulle ju kunna lämna de som är i hagen, men det har vi provat förut, med resultat att vi numera har tistel i en tredjedel av trädgården - de fröar nämligen något alldeles kopiöst bra. Och långt. Här fungerar varken trimmer eller rycka-slita-metoden. Gräva fungerar om man har ett par stycken, men vi har kört bort hela traktorskopor med tistel, och då behövs något mer rationellt. Som vanligt är det Fiskars som står för det rationella.
Sedan finns det ju alla andra: kirskål, kvickrot, åkervinda, maskros, gråbo och så vidare. För att inte dö har jag omdefinierat maskros och åkervinda till en prydnad, och resignerat inför kvickroten i trädgårdslandet. När jag läser odlingsråd om att jorden man vill använda till planteringen ska vara "rotogräsfri" så fnyser jag. Suckar. Och vänder blad.

Barnens trädgård har tagit ett litet steg framåt

Tidigare i somras satte vi en häck för att markera "barnens trädgård", det vill säga ett område där vi samlar massa roliga saker för dem. Har nu tagit ett skutt framåt: sandlådan har flyttat hit nu. Visst blev det fint?
Nu återstår bara (till nästa sommar) en odlingskrage för krasse, böner och ? - har ni några förslag?
Skulle också vilja anlägga något form av hemligt prång, helst en stor häck som man kan gömma sig i, men innan den är färdig har ju barnen flyttat hemifrån. Kanske får jag satsa på en pergola och ett plank?
Och så vill vi ha en större rutschkana.
Jag tror också barnen skulle tycka det vore kul med en stensatt yta som är bra för diverse leksaker på hjul. Kanske utanför en lekstuga? Och lite barn-storleks-sittmöbel för te-kalas och rita teckningar?

Och så en lekstuga. Ibland så tänker jag (inte mannen) att vi bara ska köpa en färdig. Jag har spanat in en fin som jag är sugen på (fast det ska inte vara rosa dörrar), men samtidigt så är det ju så kul att bygga...

Gräsklippning

Inget tillfälle i livet ger mig samma möjligheter till lugn, eftertanke och en chans att lyssna på P1 som gräsklippning. Man sitter där och betraktar världen i lungt tempo - ändå ser vi som en kamp att minska mängden gräsklippning. Varför? Jo:

• Det tar väldigt mycket tid. 
• Det förbrukar fossila bränslen och bidrar till CO2-utsläpp.
• Det skapar monokulturer - dvs ersätter blommor och andra örter med gräs. En sort.

Så hur mycket gräsklippning är "mycket gräsklippning". Jag skulle uppskatta det till drygt ett hektar, vilket motsvarar ugnefär två fotbollsplaner. Det låter ju inte så mycket, men om man tar två fotbollsplaner och ställer en miljon träd, buskar, hus och vägar på den, så tar det lite längre tid. Hur lång tid då? Jo, innan vi började begränsa mängden tog det cirka åtta timmar att klippa allt gräs, och då har vi den största åkgräsklipparen på marknaden under golf-banenivå.  Lägg det ovanpå två småttingar, heltidsjobb, pendlingstid.... och att man vissa delar av sommaren kan behöva klippa två gånger i veckan. Då blir det inte mycket tid över för annat. 

Vad har vi gjort för att minska gräsklippandet? Hitills har vi använt två tekniker, får och äng.

Ett helt ekologiskt alternativ för att hantera gräsklippning. 

Får har många fördelar: de är helt ekologiska, trevlig att ha i trädgården, har ganska bra avverkning och ger viss avkastning på hösten (mat och päls).

Får är dock ganska enkelspåriga varelser, med endast tre saker i huvudet: "äta, pöka och hål i staketet", varför det tidvis kan vara lite frustrerande att ägna sig åt att hägna: om man slarvar det allra minsta när man sätter upp stängsel så kommer fåren sniffa upp det som de vore blodhundar och svagheterna i staketet vore efterlysta kriminella. Så får du jaga hem fåren igen och hoppas att de faktiskt har lite hemlängtan trots allt.

En del prästkragar har vi fått redan första året. 

Nu saknas bara någon som
hade tagit bort höet i tid så
det hade gått att använda...

Teknik nummer två för att minska arbetet med gräsklippning består i att anlägga äng. Det låter ju enkelt: man slutar helt enkelt klippa och "puff" så har man en vacker blomsteräng. Well. Inte helt så. Om man i många år har haft monokultur så står inte direkt blommorna där och hoppar jämfota i väntan på att synas. Vidare måste man ändå slå gräset en eller två gånger under sommaren och transportera bort gräset (det är tydligen viktigt att man tar bort gräsklippet för att en riktig äng ska uppstå), vilket innebär att man inte kan använda sin åkgräsklippare. Så i sommar har jag fått prova att använda lie (när man har slagit med lie blir det långa fina grässtrån och inte en hackig massa, så lättare att transportera bort) och att göra en hässja. Det är ju inte en helt trivial sak att lära sig, för att inte tala om vilka massivt värkande muskler man får. Nej, det är inte skidåkar- eller gymmuskler man använder utan muskler som verkar ha legat i träda i många år.

Resultatet då av våra arbetsskygga ansträngningar? Jo, verkligen över förväntan! Fåren har betat mycket bra där de ska, och ängarna har varit väldigt tjusiga. Förvisso har vi inte slagit en del av utrymmet så mycket som vi borde, men sommaren är inte slut ännu. Sedan fick vi ett tips om att slå lite gångar i gräset och göra en tydlig kant för att det ska se prydligt och inte bara oklippt ut.

Slutsatsen är att vi definitivt kommer fortsätta på den inslagna vägen, kanske hägna lite mer utrymme, och bli bättre på att gå med lie. Jag drömmer förvisso om något bra verktyg för att kunna slå långt gräs utan att mala sönder det, men det ligger en bit bortom till exempel ny grusgång, nytt kök, nytt badrum och så vidare...

Barnens trädgård

Kommer ni ihåg den här bilden? En öken (well, allt är relativt) till transportsträcka på väg till trädgårdslandet. Detta var ett av de "problem" jag tog med mig till Helens kurs i trädgårdsdesign tidigare i år. Det andra problemet var att det inte fanns någon bra plats för lekstuga, barnen drog in hela sandlådan i mormors hus varje dag och jag hade ingen uppsikt över barnen när de lekte i trädgården. 
När man presenterar problemet så här bredvid varandra så verkar ju lösningen uppenbar, men man är ju inte så sugen på att sätta lekstugan i en öken, inte ens när öknen är så o-öknig som vår. 
Men så frågade jag Helena och på en minut hade hon ritat in en lekstuga, sandlåda, bärbuskar, gungställning och en snygg häck kring det hela mitt i min öken, precis utanför köksfönstret. Hur svårt kan det vara? 
Jag tände direkt på idén och till min stora förvåning (not!) blev hemmalaget eld och lågor också. Så då började vi med att mäta upp var vi vill ha häcken. 

Vi använder pinnar (som från början har varit vägpinnar som har gått sönder under vintern och som vägverket lämnat kvar - urbra att använda!) för att markera var häcken ska vara.
Sedan flyttar vi ut alla pinnar när vi inser att 40 cm häck tar bort 80 cm lekyta inuit barnens trädgård...

Murarsnöre spännt mellan pinnarna gör det ännu lättare att se hur det kommer bli, och är bra stöd för att gräva rakt.

Därefter ägnar jag en timme åt att försöka fotografera murarsnöret med min nya kamera.

Grässvålen gräver vi bort separat och återanvänder på ett annat ställe som behöver lite nytt gräs.

Sedan en familjeutflykt till Billbäcks plantskola utanför Norrköping. Vanligtvis ett underbart ställe, men inte i sällskap med småttingar som älskar att springa och gömma sig (gott om sådana platser på Billbäcks) och titta på guldfiskar i en av de många många dammar de har som småttingar lätt trillar ner i. Hårt arbete!

Fast inte lika hårt arbete som att först köpa 75 st barrotade ligusterplanter och sedan gräva ett dike att planerat dem i. Plötsligt förstår jag hur det är att vara straffånge i gamla filmer. Eller galärslav. Hela kroppen värker och man måste ändå ta i lite till.

Men ett ståtligt dike blev det. Efter en kort diskussion om huruvida vi skulle byta jord eller ej, så föll rösten (föga förvånande med tanke på att vi var så trötta av vi nästan grät) på att plantorna behövde härdas och fick klara sig i den jord som fanns.

Och så slängde vi ner plantorna och det gick ju bra. Ser ju direkt ut som en häck... om man inte var tvugnen att klippa ner den till 15 cm för att den ska kunna ta sig.

En röd och en vit vinbärsbusken, några jordgubbsplantor och lite smultron i ett hörn...

Och så, trots urusel jord så börjar det faktiskt grönska på ett par ställen!

Utökar med en gunga till...

... och flyttar dit rutschkanan...

... och så börjar nästa projekt: flytta sandlådan.

Men redan finns det lite lön för mödan!

Vårblommor

Om man har trädgård så ska man ju ha blommor. Hmm... Jo, buskar och träd också, men det tänker jag inte skriva om idag. Idag ska jag prata om blommor. Trädgård = blommor (ja, förutom i sådana där super-tjusiga-fanatiska-trädgårdar som man läser om i tidningar där ägarna har "helt lämnat blommor och satsar mer på struktur, former och tycker att olika bladformer är sååååå spännande". Det är samma typer som - om de inredde ett hem - hade bara haft vita möbler, kuddar, gardiner och svart-vita tavlor. Behöver jag säga mer?).
Anyway, blommor. Det finns ju bara ett problem. Jag kan tre blommor: tulpan, ros och kanske (en bra dag) pelargon.  Och då menar jag inte "kan" i bemärkelsen "kan sköta" utan "känner igen". Inomhus har jag inte en enda växt. Inte någon. Har inte haft på tolv år. När det kommer hem till mig så dör de, vilket kanske borde vara en hint inför trädgårdsarbetet?

Vi har tre sorters sippor: blåa, vita
och... ta dah!.. gula!

Utmärkta lökväxter!

Jag ska erkänna att trädgården kommer för-ekiperad med blommor jag tycker om. Med det menar jag Blommor Som Inte Kräver Vård Och Som Kommer Av Sig Själv: sippor och lökväxter, och det finns det gott om. Jag njuter av dessa, fotograferar och funderar på om fåren kommer äta upp dem så fort de får en chans. Det är ju det enda problemet - fåren tycker väldigt mycket om vårblommor också. Eller så vill de dubbelkolla om de tycker om vårblommor en gång till genom att nafsa lite på dem, dra upp dem med rötterna och sedan spotta ut dem. Och så testa en gång till.

Löften om bigaråer

Nästa typ jag tycker om är Blommor Som Växer På Träd, ety de inte bara hänger för högt för att fåren ska komma åt dem och kan ge en nästan magisk känsla när man går under dem: de är också ofta ett löfte om belöningen i slutet på sommaren: plommon, äpplen och körsbär som vi kanske får ta del av, om inte fåglar och insekter äter upp dem innan. Ska väl erkänna att det senaste bigaråträdet valde jag för att det aldrig blir större än att vi kan täcka det med nät... så jag kanske får några bär i år! Bigaråer tillhör en av livets lyx: man förväntas inte koka sylt, frysa in eller göra saft på dem, utan de ska man bara ta en näve av och stoppa i munnen...solvarma direkt på stället. Inte plocka för att äta senare utan precis, just nu.

Löften om äpplen! Detta är vårt tidiga
träd, första påminnelsen om hösten. 

Sedan finns det planterade blommor, som redan finns på plats. Rosor finns det gott om, vilka ska klippas, hackas, putsas, skötas och helst gödslas. Så det är inte blommor som är så himla lätta att gilla. Detta är dock inte något som kommer fortsätta vara ett problem, då de dör i så rask takt att vi har bestämt oss för att ta bort dem i sommar (tydligen dör rosor när de blir gamla). Jag tycker inte om blommor som dör.

Dessa växer längst bort i trädgården,
tänkta att plockas i vaser. Men
vem har hjärta att plocka dem?
Så vackra där de står...

Så jag har insett att om nu massa blommor försvinner så måste jag nog ersätta dem med andra blommor. Eller, i sanning, det är nog inte något som jag helt och hållet kom på själv. Jag gick ju en trädgårdsdesignkurs och 
Helena pratade en massa om blommor (en massa = mer än tio minuter). Sedan frågade hon var jag skulle ha mina rabatter. Jag förstod knappt vad hon pratade om. Rabatter? Jag hade lite svårt att se hur jag skulle gräva upp massa gräsmatta för att plantera saker som kräver ogräshackande? Men jag ju en idé om att en lavendelhäck skulle vara en bra ersättning för existerande rosrabatt så då ritade jag in det. Sedan fick vi på kursen i uppdrag i designa en rabatt.
Total blank.
Tills vi fick rådet att göra en tabell över rabatten, och då gick det lättare. Känns lite mer hanterligt än rabatter. Och tack vare tabellformatet såg jag plötsligt att man alltid kan börja med en marktäckare, som därmed hjälper till med ogräset: aha! Numera är jag därför ständigt på jakt efter marktäckare, och går och plantera sådana överallt i trädgården där gräset växer dåligt eller nässlorna trivs. Som tur är så finns det gott om ormöga i ett hörn av trädgården och den stjäl jag hämningslöst av (från min mamma) och flyttar omkring. Så rätt vad det är kommer jag väl sitta här och klaga över att jag inte kan bli av med ormöga som finns över hela trädgården! Se, det är glädjen med en trädgård. Det finns alltid något att klaga på, och alltid mer arbete.

Trädgårdsmarodörer. 

Uteplatser

Bästa uteplatsen mot södervägg, med
miniväxthus för små växter. Fast den
är så jobbigt att vattna i, att den mest
används för tända ljus på kvällen.

Varje god trädgård ska ha en uteplats i varje väderstreck. Well, än så länge har jag inte anlagt någon i norrläge... När vi flyttade dit fanns det i huvudsak två uteplatser - en mot en södervägg precis utanför kökstrappen (underbar) och en mot en västervägg (lite för långt bort från köket). Vid den Bästa Uteplatsen Mot Söderväggen har vi satt dit ett armeringsnät som spaljé där jag hoppas att vildvin ska växa och dels dölja ingången till skulet bakom, men också ge lite vindskydd. Då den här uteplatsen ligger precis utanför kökstrappen har vi också en liten örtagård här. På sikt ska vi utöka platsen och bygga odlingsbäddar i tegel för örter, men nu får vi nöja oss med att odlar i krukor och på marken. Visst låter det bra med örtagård? Seriöst? För närvarande är det gräslök, basilika och persilja, men jag tror nog det blir mer ganska snart.

Men under våren (eller vad vi ska kalla den sibiriska vintern vi hade i april), anlade vi två uteplatser till:

Pilsnerplatsen, för
morgonkaffet!

Pilsnerplatsen - en stor trästam från en fälld alm att sitta på och en ännu större trästam att ställa ölen på. Utsiken är makalös: enda problemet är att den ligger i sydöstra hörnet av trädgården, dvs mer gjord för morgonkaffe än pilsner, men jag kan vara flexibel... Detta tog en halvtimma att bygga (tiden att rulla fram stockarna från där de låg), och ingick kanske inte i Den Stora Planen. Det är praktiskt och billigt med möbler som växer på plats!

Nya fina uteplatsen som är kärnvapen-
krigssäker, med nya fina
möbler från Fermob. 

Drivbänken - en gammal drivbänk som numera ligger i skuggan av ett stort äppleträd. Det är inte så praktiskt med skugga över drivbänk, så i stället har vi nu lagt trätrall i drivbänken, ställt dit ett par möbler från Fermob och så ska det bli ett par planteringsbord också. Här ska man kunna sitta och titta på morötterna, potatisen och tomaterna som växer.

Mitt råd till alla som tänker göra samma sak som jag: ska du göra en liten liten trätrall så ska du inte följa allas råd. Den blev mycket rejäl. Mycket. Typ: om kriget kommer så kommer vi inte ha något hus kvar, men trätrallen kommer ligga kvar. Du behöver inte både bärlinor och reglar i tvåtums - fyrtumsvirke när hela trallen ska ligga direkt på marken och är 1,5 x 2,5 meter stor. Lovar.

Buskar, växter och landgång ska bort,
i stället en röd klängros, lite lavendel
och en uteplats. Här ska
det ätas kvällsmat!

Sedan ska det bli en ny uteplats på västersidan om huset, närmare köksdörren. Detta kommer ske i sommar i samband med Den Stora Dräneringen av huset, då vi måste gräva bort alla buskar och ta bort landgången som ligger där idag. Lite blommor och så en ordentlig matplats för kvällsmat i solnedgången, vinkandes till grannarna.

Slutligen - för dagar när regnet öser ner, eller det blåser småspik: lusthuset som pappa lät göra av gamla ladugårdsfönster. Väl skyddad från alla element men med full utsikt över allt viktigt! Här ska det också bli lite blommor utanför, lite stensättning runt omkring och så får vi se.

Verktyg i trädgården

Påskhelgen hade jag sett fram emot i flera månader - fyra långa dagar i vårvärmen då jag skulle hinna många projekt. I stället vaknade jag upp till detta:



Seriöst. Vad tänkte vädret? Hur ska man någonsin hinna Trädgård om Trädgården går i dvala varje gång jag tänker jobba där? Hade nog själv gått i dvala också, men så tog vi fram en pulka en stund (succé!) och så smälte snön så då kunde livet fortsätta ändå.

Jag har ju varit inne lite på verktyg tidigare (de bra verkar vara från Fiskars, men det ska jag inte säga för tvärsäkert), men har utelämnat ett av verktygen som används på gården: traktorn.

Traktorn - som är en kvarleva från när det fortfarande drevs aktivt lantbruk - är kanske något överdimensionerad för trädgårdsarbete men med tanke på vad den används till är den i alla fall inte överskattad:

• Skottkärra - köra bort stora mängder ris, jord, ved, löv
• Spade - skrapa bort jord, gräs, hämta grus
• Barnvakt - inget håller småttingar på så gott humör som att få åka med
• Grep - dra upp buskar, lyfta stora stenar
• Stege - stå i skopan (aja baja, farligt!) för att beskära träd
• Skovel - självklart använt för snöröjning
• Slägga - inget driver ner en stängselstolpe som ett lätt pet med traktorskopan
• Mossborttagare - en fuktig och mossbelupen gräsmatta som man kör över och svänger lite med hjulen i, ser ut som skit efter ett tag. All mossa ligger i stora högar där de djupa traktordäcken har malt fram.
• Fåraherde - en fårflock på rymmen springer hem ögonaböj om det kommer en traktor och tutar.

Gamla Bettan är inte så gammal, och definitivt inte utsliten, men ack så användbar.

Sedan har vi ett användningsområde till som jag föreslog för några år sedan när traktorn tillhörde min far: dagen före julafton hade den gått sönder under pågående snöröjning, med konsekvens att den inte gick att flytta en meter förrän reparatören hade lagat den. Därmed stod den parkerad precis utanför kökstrappen över julhelgen tills reparatören var tillbaka på jobbet igen. Jag föreslog att vi skulle hänga julbelysning i den, så behövde vi inte hämta julgran. Pappa tyckte inte det var hälften så roligt som jag.

Den Stora Planen

Ända sedan vi bestämde i höstas att vi skulle dränera grunden, gräva bort vattenledningarna samt renovera fontänen har jag gått och funderat på vad jag i stället ska jag göra med trädgården. Så jag gick till Mannen och följande konversation utspelade sig:
Jag: Älskling, vi måste hyra en trädgårdsarkitekt. När ska vi planera att han kommer hit?
Mannen: En trädgårdsarkitekt? Nej, det behöver vi väl inte? Du kan väl själv?
Jag: Nej, jag har ingen aning om trädgård.
Mannen: Men du skulle väl aldrig anlita en inredningsarkitekt.
Jag: Nej, men jag kan inredning. Jag kan inte trädgård.
Mannen: Köp en bok. Det fixar vi.

Skit.

Så jag köpte inte bara en bok, jag köpte en trave böcker. Närmare bestämt cirka en halv meter böcker. Och läste. Men alla böckerna handlade ju bara om villaträdgårdar på 800 kvm, och var man ska ställa soptunnan. Mycket kan man säga om vår trädgård, men soptunnans placering är inte min största huvudvärk. Ett annat bekymmer de ofta fokuserar på är hur man får trädgården att se större ut. Det är inte heller vår huvudvärk. Detta är vår huvudvärk:

• Den är cirka ett hektar stor. Ett hektar motsvarar 10 000 kvm. Det är gräsligt mycket trädgård.
• Den är inte mysig.
• Den har massvis med bördiga grusgångar som man inte får gå på.
• Det tar en hel evighet att klippa gräset. 
• Det finns ingen naturlig plats för gungställning, lekstuga etc.
• Hela gårdsplanen blir en leråker på vinterhalvåret.
• Det finns gott om tistel.
• Det blåser, ofta. 
• Den ursprungliga uteplatsen är trist och ligger långt bort från köket. 

Så, förtvivlan. En del av de här problemen kan jag få hjälp med av Böckerna, men samtidigt bor vi ju på en gård på landet, och jag vill inte att det ska se ut som en villaträdgård i en förort. Inget fel på dem, men i böckerna står det ju "att man måste låta trädgården bli en förlängning av huset, ta upp stilen på huset så att huset känns som en integrerade del av trädgården". Jaha. Tjohoo. Det var ju lätt. 

Vår inte helt stimulerande baksida. 

Så, efter mycket ångest och läsande så hade jag lite idéer:

• I London har man "K-märkt" vissa utsikter, dvs från vissa utsiktspunkter ska man kunna se vissa byggnader. Trädgården har bristen att man ser allt när man kommer in. Ingenting är hemligt. Vilket innebär att man inte uppfattar de vackra punkterna. Så jag vill markera de vackra detaljerna, genom att hjälpa ögat att se dem. 
• Klippa mindre gräs. Det är inte bara tråkigt och tidsödande, det är dessutom otroligt bakvänt: man släpper ut en massa fossil-bränslebaserade avgaser för att skapa totala monokulturer. 
• Trädgården ska ha en grundläggande struktur som inte kräver mycket ogräshackande (men ja, jag vet: det finns ingen underhållsfri trädgård). 
• Det ska finnas ett tema.
• När jag inreder min bostad brukar jag vilja att varje rum har sin egen tydliga karaktär: till exempel ett färgstarkt vardagsrum, stramt sovrum, ljust kök eller något sådant. Det ska inte vara samma stil på alla rum. På samma sätt vill jag att de olika delarna av trädgården ska ha olika stil: en stram entré med blått som genomgående färg, och sedan en avgränsad baksida med runda former och starkare färger. 
• Mannen vill odla mycket mat. Fine. Jag struntar i vilket, men med ett hektar trädgård ska vi nog få plats med det också. 

Baserat på dessa tankar hade jag lite idéer om en plan. Problemet var ju bara att jag inte visste om det passade ihop med huset. En enhet. 

Men så satt jag och läste en av mina 100 000 trädgårdstidningar som jag prenumererar på, surfade på nätet och såg reklam för en kurs i trädgårdsdesign hos Helena Åhlund http://www.tradgardsmakaren.com/ en helg, och då började saker falla på plats. Vissa av mina tankar förstärkte hon "gårdsstilen är ändå förstörd, så du har full frihet att göra det du vill", "jättebra", i andra fall så ritade hon hela delar av trädgården där mina tankar stod stilla. Så slutresultatet är en jättebra idé om vad jag ska göra de närmaste 20 åren...

Men, för att bocka av ett par av punkterna på listan ovanför:

• Vi har börjat hägna in delar av trädgården och släppt på fåren där. Detta kommer fortsätta. Dessutom kommer vi plantera häck, för att på så sätt avgränsa delar av trädgården som vi inte längre kommer klippa. Därmed har vi minskat ytan vi behöver klippa dramatiskt. 
• Vi kommer ta bort ett antal grusgångar som inte används alls, ersätta med gräs. Vidare kommer vi lägga om gruset på infarten och gårdsplanen: lägga markväv i botten och lägga på nytt grus. Det borde dels göra att man kan gå torrskodd vintertid, men också minska mängden ogräs att hacka. 
• I samband med att vi dränerar huset måste vi ändå gräva bort buskar och planteringar framför huset. Dessa kommer flyttas till en annan del av trädgården, och så anlägger vi en ny uteplats där i stället, mycket närmare köket. 
• Ersätter 130 rosor med lavendelhäck. Kräver inte ogräshackande. 
• Anlägga en ny "trädgård i trädgården" utanför köksfönstret. Detta är ett område som ligger i lite halvskugga under några björkar. Genom att rama in området med en häck och sedan flytta dit sandlådan, bygga en lekstuga och ställa dit en gungställning så får barnen ett område där det är kul att vara, som man dessutom kan ha lite uppsikt över från köket. 
• Sätta upp ett plan och göra en pergola för att markera gränsen mellan framsidan och baksidan gör att man kan lätt göra framsidan stram, matchande vårt hus som är nästan maniskt stramt, samtidigt som baksidan kan bli mer privat. 

Och så vad det det där med tema. Blått tycker jag är jättesnyggt i trädgården. Lavendel är lättskött och något man associerar ofta med södra Frankrike. Jag har bott där i flera år, min bror bor där sedan många år och min faster hade ett hus i sydfrankrike redan för många år sedan. Så lavendel känns som en "familjeväxt". Och äpplen var temat för Mannens och mitt bröllop, det finns gott om äpplen i trädgården och det är vackert. Mannen vill dessutom att allt i trädgården ska vara ätbart. Så där är temat: äpplen och lavendel. 

Första bästa vårtecknen

Förr-förra helgen (dvs innan vintern återinträdde) skrek efter en insats i trädgården: det var varmt och nästan vindstilla, vilket nästan aldrig inträffar i vår trädgård. Så kvart i nio åkte skor och jacka på de små, och Hunterstövlar (ja, jag vet: de är varken bättre eller sämre än billigaste skräpet, med jag känner mig snyggare i 1200 än 200) och fleece på mig, sekatör och grensåg (en underbar sak som får plats i fickan)

och så var vi ute hela dagen, med avbrott för lunch. Nu förväntar du dig massa foton på våra storverk, men man hinner nästan inget när man "jobbar" i trädgården med två småttingar.
Men vi hann i alla fall klippa ner och bära iväg med gräsligt mycket ris och grenar, räfsa bort löv från gräsmattan vi lade i höstas (det mesta av trädgården får klara sig utan räfsning), och plantera lite tête-a-tête. Ett par små vita blommor (kommer inte ihåg vad det heter, ska hitta en bild) petades ner i en låda efter mörkret intåg.

Våren är alltid en stressig period på Gården. Varför vet jag inte. Vi behöver plocka grenar och kvistar, räfsa några gräsmattor, hacka ogräs i grusgångarna, klippa bort döda kvistar och blomblast, gräva trädgårdslandet, plantera sommarblommor, klippa rosorna, beskära lavendeln, tömma och skura fontänen och ta ut kruker, trädgårdsmöbler, vattentunner, grindar och sedan börjar gräsklippningen.
Ok. Det kanske är lite grand. Men ändå, det ska inte vara färdigt före påsk, mer typ Valborg.

Två typiska vårtecken har dykt upp på gården: dels hade vi fällt en björk i höstas som stod i vägen för utsikten. Nu har våren kommit, och roten börjar ju pumpa upp sav till trädet - så kom kylan, så varje morgon ser vi detta: ett litet fruset vattenfall ovanpå stubben.

Nästa vårtecken är ändå livets bästa: se och njut!

Fågelbord: en utvärdering

I höstas var jag mammaledig och inget driver nätshopping som mammaledighet på landet... Slutade med att jag köpte fem fågelbord som nu har fått arbeta under en ganska mild vinter. Var ute idag och fyllde på (nu är hösthullet slut hos fåglarna och inga knoppar har kommit ännu, så sluta inte mata)!

Jag började med att åka till Granngården för att köpa mat, men det slutade jag strax med: hua vad dyrt det blev! I stället kunde jag köpa hos ett lokalt företag som vanligtvis säljer spannmål per ton och så fick jag frön som min snälla svärfar hade köpt hos sin fågelskådarklubb.

Efter att ha konsulterat den här utmärkta sidan http://www.skof.se/fsk/matning.htm så satsade jag på linfrö, hampafrön, solrosfrön och talgbollar. Fick tipset från wildlifegarden.se att inte blanda frö i samma matare, för då skulle fåglarna sparka ut de frön de inte gillar. Tycker nog de sprätter rätt bra ända: marken är täckt av frön i ett tjockt lager. Vet inte hur det kommer se ut längre fram i vår och sommar.

Här kommer lite utvärderingsresultat från min fågelbuffe:

Fågelkarusellen var jätterolig för oss människor när fåglarna väl vant sig. Lätt att fylla på. Funkar inte med hampa eller linfrön då de blir blöta så fort det kommer lite nederbörd. Betyg: fyra mesar av fem.

Den lilla fågelmataren från Eva Solo tyckte fåglarna inte om, var lite småmäckig att fylla på (utan att hälften av fröna rinner ut) och så sitter fåglarna ganska ofta mitt i maten och äter, vilket de inte ska göra. Lätt att hänga upp om man har något bra att hänga i. Betyg: en mes av fem.

Den stora fågelmataren från Eva Solo ska räcka länge när man är bortrest, men i praktiken sparkar fåglarna ut all mat på två dagar. Sedan sitter de i maten och bajsar. Lite jobbig att montera (beroende på vilken mark man har, vi har mycket sten) men mycket lätt att fylla på. Betyg: en mes av fem.

En ny designer i trädgårdsvärlden är Wildlife Garden som har tagit fram fantastiska fågelmatare och detta är en av mina favoriter. Lätt att hänga upp, går att använda både för talgbollar, äpplen och frön. Lite småmäckig att fylla på, men fåglarna gillar den. Betyg: fyra mesar av fem.

Wildlife Garden har även en matare speciellt för frön och den är bäst på att behålla fröna inne i huset och inte på marken. Lätt att hänga upp, men lite småmäckig att fylla på. Betyg: fyra mesar av fem.

Till nästa vinter vill jag hitta en bra lösning för att kunna förvara fågelmaten nära fågelbordet, i slutna lådor men ändå lätthanterligt. Fylla på fågelmat kan vara utmanande när det är 15 minusgrader och man ska hantera små små sprintar...

Nu ska planera fågelbad till sommaren, snart är hemska vintern slut slut slut!

Planer och verklighet I

När vi flyttade till huset var vi inställda på att renovera köket så fort som möjligt: det är mörkt och trångt, och trädgården var väl OK som den var. Ja, förutom att Mannen ville ha så stort trädgårdsland som möjligt. Helst skulle vi bli självförsörjande på mat.

Men så inträffade det som alltid inträffar när man köper ett gammalt hus (tror jag): man får fukt i källaren. Visste vi inte det innan vi flyttade in, frågar man sig raskt? Nja, när vi flyttade in var huset fullt med saker, mammas saker. Det är nämligen så att vi har flyttat in på min föräldragård. Och när vi flyttade in hade mamma inte riktigt flyttat ut (det har hon inte helt och hållet fortfarande, men hon bor i alla fall i ett eget hus nu). Så fukten fanns där, fanns bakom kartonger, lådor, grejjer, så den var inte helt framträdande. Men när vi väl började flytta på saker och dessutom upplevde en mycket fuktig sommar, så gick det inte längre att fly från problemet.

Så nu ska vi dränera grunden i sommar, vilket innebär att vi ska gräva upp marken på tre sidor av huset (den fjärde är redan gjord) och sedan lägga rör, sätta väggplattor (?) och fylla igen med grus. Och då kommer vi bli tvungna att gräva bort planteringar (som vi ändå inte vill ha där) och så har vi en grusgång som måste ändras.

Grusgången ja - den är nästan värd en hel liten roman, eller i alla fall en novell. Den går runt den så kallade "fyrkanten" som är en gräsmatta med en maffig rosrabatt i, och en snygg fontän i mitten. Men grusgången går ingenstans som man vill gå till. Så man använder den inte till något. Och det är ju tur, för man får inte gå på gången. Och absolut inte köra bil på den (den är bred nog att åka bil på utan problem). Om man ville bli riktigt osams med mina föräldrar så körde man bil på den. Så vi har en uppfart som man inte får använda.

Det känns ju inte helt praktiskt. Speciellt som grusgången numera består av 10 % grus, 70% jord och resten ogräs. Under många år har det inte varit ett problem då Roundup har använts ett par gånger per år, men nu vill vi ju helst undvika det.

Och så måste vi gräva bort lite vattenledningar i trädgården som läcker. Och så håller rosrabatten att dö av hög ålder.

Så nu måste vi börja med trädgården, och köket får vänta till nästa år. Om det finns pengar kvar då.

Total trädgårdsamatör med idéer

I somras blev jag med trädgård. Det låter ju lite som om jag blev med barn - och liknelsen stämmer väldigt bra. När man blir med barn så har man ju åtta månader på sig att vänja sig vid tanken, planera, drömma och renovera hela huset, innan man faktiskt står där och ska ta hand om det.

Den lyxen hade inte jag. Jo, jag har ju faktiskt haft ganska många år på mig att vänja mig vid tanken på att jag en dag ska ta över den här trädgården, men på något sätt har jag hela tiden mest tänkt på huset. Huset var jag helt beredd på. Jag vet precis vad som behöver göras (kök och badrum) och jag vet redan precis hur det ska se ut. Men att det bredde ut sig en hektar trädgård runt omkring huset hade jag lyckats förskjuta.

Men nu ligger den där. Första sommaren - precis när jag hade blivit med trädgård - bestämde jag mig för att precis som med graviditetens första månader inte ändra så mycket i mitt liv på grund av trädgården. Jag gick inte ut och hackade ogräs varje kväll, eller planterade blommor. Jo, lite blev det gjort. Vi beskar åtta ståtliga lindar som vid det här laget uteslöt varje form av kvällssol, men annars låtsades jag mest att trädgården inte fanns där.

Men det gör den. Så nio månader efter inflyttningen har jag nu börjat ta ansvar för trädgården. Jag har gått en trädgårdsdesignkurs och gjort en plan. Vårsolen har ännu inte börjat ställa så mycket krav på mig att hacka och gräva, men det kommer nog dra igång i helgen.

Min blogg kommer handla om förvandligen. Delvis om förvandlingen från Trädgården Idag till Den Nya Paradiset, men också om hur jag ska gå från "är det en tulpan? aha, en pelargon" till Någon Som Begriper Trädgård.

Nu ska allt hända. Nu ska jag med hjälp av en snäll man, en motsträvig mamma och en mycket stor grävmaskin börja Förändra, Förbättra  men mest av allt, Vänna Te.