Äpplen och lavendel: Barnens trädgård

Kommer ni ihåg den här bilden? En öken (well, allt är relativt) till transportsträcka på väg till trädgårdslandet. Detta var ett av de "problem" jag tog med mig till Helens kurs i trädgårdsdesign tidigare i år. Det andra problemet var att det inte fanns någon bra plats för lekstuga, barnen drog in hela sandlådan i mormors hus varje dag och jag hade ingen uppsikt över barnen när de lekte i trädgården.
När man presenterar problemet så här bredvid varandra så verkar ju lösningen uppenbar, men man är ju inte så sugen på att sätta lekstugan i en öken, inte ens när öknen är så o-öknig som vår.
Men så frågade jag Helena och på en minut hade hon ritat in en lekstuga, sandlåda, bärbuskar, gungställning och en snygg häck kring det hela mitt i min öken, precis utanför köksfönstret. Hur svårt kan det vara?
Jag tände direkt på idén och till min stora förvåning (not!) blev hemmalaget eld och lågor också. Så då började vi med att mäta upp var vi vill ha häcken.

Vi använder pinnar (som från början har varit vägpinnar som har gått sönder under vintern och som vägverket lämnat kvar - urbra att använda!) för att markera var häcken ska vara.
Sedan flyttar vi ut alla pinnar när vi inser att 40 cm häck tar bort 80 cm lekyta inuit barnens trädgård...

Murarsnöre spännt mellan pinnarna gör det ännu lättare att se hur det kommer bli, och är bra stöd för att gräva rakt.

Därefter ägnar jag en timme åt att försöka fotografera murarsnöret med min nya kamera.

Grässvålen gräver vi bort separat och återanvänder på ett annat ställe som behöver lite nytt gräs.

Sedan en familjeutflykt till Billbäcks plantskola utanför Norrköping. Vanligtvis ett underbart ställe, men inte i sällskap med småttingar som älskar att springa och gömma sig (gott om sådana platser på Billbäcks) och titta på guldfiskar i en av de många många dammar de har som småttingar lätt trillar ner i. Hårt arbete!

Fast inte lika hårt arbete som att först köpa 75 st barrotade ligusterplanter och sedan gräva ett dike att planerat dem i. Plötsligt förstår jag hur det är att vara straffånge i gamla filmer. Eller galärslav. Hela kroppen värker och man måste ändå ta i lite till.

Men ett ståtligt dike blev det. Efter en kort diskussion om huruvida vi skulle byta jord eller ej, så föll rösten (föga förvånande med tanke på att vi var så trötta av vi nästan grät) på att plantorna behövde härdas och fick klara sig i den jord som fanns.

Och så slängde vi ner plantorna och det gick ju bra. Ser ju direkt ut som en häck... om man inte var tvugnen att klippa ner den till 15 cm för att den ska kunna ta sig.