Gräsklippning

Inget tillfälle i livet ger mig samma möjligheter till lugn, eftertanke och en chans att lyssna på P1 som gräsklippning. Man sitter där och betraktar världen i lungt tempo - ändå ser vi som en kamp att minska mängden gräsklippning. Varför? Jo:

• Det tar väldigt mycket tid. 
• Det förbrukar fossila bränslen och bidrar till CO2-utsläpp.
• Det skapar monokulturer - dvs ersätter blommor och andra örter med gräs. En sort.

Så hur mycket gräsklippning är "mycket gräsklippning". Jag skulle uppskatta det till drygt ett hektar, vilket motsvarar ugnefär två fotbollsplaner. Det låter ju inte så mycket, men om man tar två fotbollsplaner och ställer en miljon träd, buskar, hus och vägar på den, så tar det lite längre tid. Hur lång tid då? Jo, innan vi började begränsa mängden tog det cirka åtta timmar att klippa allt gräs, och då har vi den största åkgräsklipparen på marknaden under golf-banenivå.  Lägg det ovanpå två småttingar, heltidsjobb, pendlingstid.... och att man vissa delar av sommaren kan behöva klippa två gånger i veckan. Då blir det inte mycket tid över för annat. 

Vad har vi gjort för att minska gräsklippandet? Hitills har vi använt två tekniker, får och äng.

Ett helt ekologiskt alternativ för att hantera gräsklippning. 

Får har många fördelar: de är helt ekologiska, trevlig att ha i trädgården, har ganska bra avverkning och ger viss avkastning på hösten (mat och päls).

Får är dock ganska enkelspåriga varelser, med endast tre saker i huvudet: "äta, pöka och hål i staketet", varför det tidvis kan vara lite frustrerande att ägna sig åt att hägna: om man slarvar det allra minsta när man sätter upp stängsel så kommer fåren sniffa upp det som de vore blodhundar och svagheterna i staketet vore efterlysta kriminella. Så får du jaga hem fåren igen och hoppas att de faktiskt har lite hemlängtan trots allt.

En del prästkragar har vi fått redan första året. 

Nu saknas bara någon som
hade tagit bort höet i tid så
det hade gått att använda...

Teknik nummer två för att minska arbetet med gräsklippning består i att anlägga äng. Det låter ju enkelt: man slutar helt enkelt klippa och "puff" så har man en vacker blomsteräng. Well. Inte helt så. Om man i många år har haft monokultur så står inte direkt blommorna där och hoppar jämfota i väntan på att synas. Vidare måste man ändå slå gräset en eller två gånger under sommaren och transportera bort gräset (det är tydligen viktigt att man tar bort gräsklippet för att en riktig äng ska uppstå), vilket innebär att man inte kan använda sin åkgräsklippare. Så i sommar har jag fått prova att använda lie (när man har slagit med lie blir det långa fina grässtrån och inte en hackig massa, så lättare att transportera bort) och att göra en hässja. Det är ju inte en helt trivial sak att lära sig, för att inte tala om vilka massivt värkande muskler man får. Nej, det är inte skidåkar- eller gymmuskler man använder utan muskler som verkar ha legat i träda i många år.

Resultatet då av våra arbetsskygga ansträngningar? Jo, verkligen över förväntan! Fåren har betat mycket bra där de ska, och ängarna har varit väldigt tjusiga. Förvisso har vi inte slagit en del av utrymmet så mycket som vi borde, men sommaren är inte slut ännu. Sedan fick vi ett tips om att slå lite gångar i gräset och göra en tydlig kant för att det ska se prydligt och inte bara oklippt ut.

Slutsatsen är att vi definitivt kommer fortsätta på den inslagna vägen, kanske hägna lite mer utrymme, och bli bättre på att gå med lie. Jag drömmer förvisso om något bra verktyg för att kunna slå långt gräs utan att mala sönder det, men det ligger en bit bortom till exempel ny grusgång, nytt kök, nytt badrum och så vidare...