Nässlorna blommar

Varje gång jag beklagar mig över nässlor så berättar halva världen för mig att jag inte ska klaga över nässlorna utan göra nässelsoppa på dem i stället. Förutom den poetisk/politiska/filosofiska implikationen av det förhållningssättet - som jag ju naturligtvis måste säga att jag håller med om - så finns det även en rent praktisk aspekt. Det finns faktiskt en gräns för hur mycket soppa man kan göra. Om man har flera hektar bete som håller på att växa igen med nässlor då får man nässelsoppa så det räcker. Dessutom är det inte bra för njurarna att äta för mycket nässelsoppa har jag hört.
Fåren då? Tycker inte de om nässlor? Jo, de tycker det är jättegott. Om de är alldeles små eller slagna och ligger ner. Dessvärre så är det inte små mer än några dagar och fåren tycker mer om det fina späda gräs som finns när nässlorna är små... Så summa sumarum: nässlorna trivs!
I trädgården finns det också nässlor. Eftersom vi har småttingar tycker de (och därmed vi) inte att det är så roligt med nässlor där de leker, så även där pågår en ojämn kamp.

Tistel är ju så vacker men ACK så
otrevlig att trampa på!

Bekämpning sker medelst två tekniker. I hagen använder vi trimmer och trimmar, trimmar och trimmar lite till. Efter två somrar med den tuffa behandlingen börjar vi så smått skönja resultat - på vissa ställen börjar nu gräset ta över där det tidigare bara har varit nässlor. Vi kommer nog behöva fortsätta behandlingen ett antal år framöver, men det borde åtminstone bli mindre vad det lider. Det finns bekämpningsmedel mot nässlor men dessa är inte tillåtna när man får miljöstöd för hagen. Gå och släppa ut avgaser med trimmer däremot är inte bara tillåtet utan uppmuntrat, då man kan förlora miljöstödet om det blir för mycket nässlor!
I trädgården använder vi tekniken gräva, riva och slita, för att få bort nässlorna med rötterna. Detta är faktiskt väldigt effektivt. Efter den första omgången slita, riva, gräva så behöver man besöka området ett par gånger till under sommaren, men då är det oftast bara några enstaka små rötter som man har missat tidigare som verkar växa - allt annat är borta. På ett ställe där jag har haft massvis med bekymmer så satte jag marktäckare över hela området, och nu hoppas jag att de ska konkurrera ut nässlorna. Vi får se: fortsättning följer!

Sedan har vi tistel som ju är ännu värre för barnfötter. Det har vi en väldigt präktig koloni av över en tredjedel av trädgården, och ute i hagen. Man skulle ju kunna lämna de som är i hagen, men det har vi provat förut, med resultat att vi numera har tistel i en tredjedel av trädgården - de fröar nämligen något alldeles kopiöst bra. Och långt. Här fungerar varken trimmer eller rycka-slita-metoden. Gräva fungerar om man har ett par stycken, men vi har kört bort hela traktorskopor med tistel, och då behövs något mer rationellt. Som vanligt är det Fiskars som står för det rationella.
Sedan finns det ju alla andra: kirskål, kvickrot, åkervinda, maskros, gråbo och så vidare. För att inte dö har jag omdefinierat maskros och åkervinda till en prydnad, och resignerat inför kvickroten i trädgårdslandet. När jag läser odlingsråd om att jorden man vill använda till planteringen ska vara "rotogräsfri" så fnyser jag. Suckar. Och vänder blad.

Barnens trädgård har tagit ett litet steg framåt

Tidigare i somras satte vi en häck för att markera "barnens trädgård", det vill säga ett område där vi samlar massa roliga saker för dem. Har nu tagit ett skutt framåt: sandlådan har flyttat hit nu. Visst blev det fint?
Nu återstår bara (till nästa sommar) en odlingskrage för krasse, böner och ? - har ni några förslag?
Skulle också vilja anlägga något form av hemligt prång, helst en stor häck som man kan gömma sig i, men innan den är färdig har ju barnen flyttat hemifrån. Kanske får jag satsa på en pergola och ett plank?
Och så vill vi ha en större rutschkana.
Jag tror också barnen skulle tycka det vore kul med en stensatt yta som är bra för diverse leksaker på hjul. Kanske utanför en lekstuga? Och lite barn-storleks-sittmöbel för te-kalas och rita teckningar?

Och så en lekstuga. Ibland så tänker jag (inte mannen) att vi bara ska köpa en färdig. Jag har spanat in en fin som jag är sugen på (fast det ska inte vara rosa dörrar), men samtidigt så är det ju så kul att bygga...

Gräsklippning

Inget tillfälle i livet ger mig samma möjligheter till lugn, eftertanke och en chans att lyssna på P1 som gräsklippning. Man sitter där och betraktar världen i lungt tempo - ändå ser vi som en kamp att minska mängden gräsklippning. Varför? Jo:

• Det tar väldigt mycket tid. 
• Det förbrukar fossila bränslen och bidrar till CO2-utsläpp.
• Det skapar monokulturer - dvs ersätter blommor och andra örter med gräs. En sort.

Så hur mycket gräsklippning är "mycket gräsklippning". Jag skulle uppskatta det till drygt ett hektar, vilket motsvarar ugnefär två fotbollsplaner. Det låter ju inte så mycket, men om man tar två fotbollsplaner och ställer en miljon träd, buskar, hus och vägar på den, så tar det lite längre tid. Hur lång tid då? Jo, innan vi började begränsa mängden tog det cirka åtta timmar att klippa allt gräs, och då har vi den största åkgräsklipparen på marknaden under golf-banenivå.  Lägg det ovanpå två småttingar, heltidsjobb, pendlingstid.... och att man vissa delar av sommaren kan behöva klippa två gånger i veckan. Då blir det inte mycket tid över för annat. 

Vad har vi gjort för att minska gräsklippandet? Hitills har vi använt två tekniker, får och äng.

Ett helt ekologiskt alternativ för att hantera gräsklippning. 

Får har många fördelar: de är helt ekologiska, trevlig att ha i trädgården, har ganska bra avverkning och ger viss avkastning på hösten (mat och päls).

Får är dock ganska enkelspåriga varelser, med endast tre saker i huvudet: "äta, pöka och hål i staketet", varför det tidvis kan vara lite frustrerande att ägna sig åt att hägna: om man slarvar det allra minsta när man sätter upp stängsel så kommer fåren sniffa upp det som de vore blodhundar och svagheterna i staketet vore efterlysta kriminella. Så får du jaga hem fåren igen och hoppas att de faktiskt har lite hemlängtan trots allt.

En del prästkragar har vi fått redan första året. 

Nu saknas bara någon som
hade tagit bort höet i tid så
det hade gått att använda...

Teknik nummer två för att minska arbetet med gräsklippning består i att anlägga äng. Det låter ju enkelt: man slutar helt enkelt klippa och "puff" så har man en vacker blomsteräng. Well. Inte helt så. Om man i många år har haft monokultur så står inte direkt blommorna där och hoppar jämfota i väntan på att synas. Vidare måste man ändå slå gräset en eller två gånger under sommaren och transportera bort gräset (det är tydligen viktigt att man tar bort gräsklippet för att en riktig äng ska uppstå), vilket innebär att man inte kan använda sin åkgräsklippare. Så i sommar har jag fått prova att använda lie (när man har slagit med lie blir det långa fina grässtrån och inte en hackig massa, så lättare att transportera bort) och att göra en hässja. Det är ju inte en helt trivial sak att lära sig, för att inte tala om vilka massivt värkande muskler man får. Nej, det är inte skidåkar- eller gymmuskler man använder utan muskler som verkar ha legat i träda i många år.

Resultatet då av våra arbetsskygga ansträngningar? Jo, verkligen över förväntan! Fåren har betat mycket bra där de ska, och ängarna har varit väldigt tjusiga. Förvisso har vi inte slagit en del av utrymmet så mycket som vi borde, men sommaren är inte slut ännu. Sedan fick vi ett tips om att slå lite gångar i gräset och göra en tydlig kant för att det ska se prydligt och inte bara oklippt ut.

Slutsatsen är att vi definitivt kommer fortsätta på den inslagna vägen, kanske hägna lite mer utrymme, och bli bättre på att gå med lie. Jag drömmer förvisso om något bra verktyg för att kunna slå långt gräs utan att mala sönder det, men det ligger en bit bortom till exempel ny grusgång, nytt kök, nytt badrum och så vidare...