Nässlorna blommar

Varje gång jag beklagar mig över nässlor så berättar halva världen för mig att jag inte ska klaga över nässlorna utan göra nässelsoppa på dem i stället. Förutom den poetisk/politiska/filosofiska implikationen av det förhållningssättet - som jag ju naturligtvis måste säga att jag håller med om - så finns det även en rent praktisk aspekt. Det finns faktiskt en gräns för hur mycket soppa man kan göra. Om man har flera hektar bete som håller på att växa igen med nässlor då får man nässelsoppa så det räcker. Dessutom är det inte bra för njurarna att äta för mycket nässelsoppa har jag hört.
Fåren då? Tycker inte de om nässlor? Jo, de tycker det är jättegott. Om de är alldeles små eller slagna och ligger ner. Dessvärre så är det inte små mer än några dagar och fåren tycker mer om det fina späda gräs som finns när nässlorna är små... Så summa sumarum: nässlorna trivs!
I trädgården finns det också nässlor. Eftersom vi har småttingar tycker de (och därmed vi) inte att det är så roligt med nässlor där de leker, så även där pågår en ojämn kamp.

Tistel är ju så vacker men ACK så
otrevlig att trampa på!

Bekämpning sker medelst två tekniker. I hagen använder vi trimmer och trimmar, trimmar och trimmar lite till. Efter två somrar med den tuffa behandlingen börjar vi så smått skönja resultat - på vissa ställen börjar nu gräset ta över där det tidigare bara har varit nässlor. Vi kommer nog behöva fortsätta behandlingen ett antal år framöver, men det borde åtminstone bli mindre vad det lider. Det finns bekämpningsmedel mot nässlor men dessa är inte tillåtna när man får miljöstöd för hagen. Gå och släppa ut avgaser med trimmer däremot är inte bara tillåtet utan uppmuntrat, då man kan förlora miljöstödet om det blir för mycket nässlor!
I trädgården använder vi tekniken gräva, riva och slita, för att få bort nässlorna med rötterna. Detta är faktiskt väldigt effektivt. Efter den första omgången slita, riva, gräva så behöver man besöka området ett par gånger till under sommaren, men då är det oftast bara några enstaka små rötter som man har missat tidigare som verkar växa - allt annat är borta. På ett ställe där jag har haft massvis med bekymmer så satte jag marktäckare över hela området, och nu hoppas jag att de ska konkurrera ut nässlorna. Vi får se: fortsättning följer!

Sedan har vi tistel som ju är ännu värre för barnfötter. Det har vi en väldigt präktig koloni av över en tredjedel av trädgården, och ute i hagen. Man skulle ju kunna lämna de som är i hagen, men det har vi provat förut, med resultat att vi numera har tistel i en tredjedel av trädgården - de fröar nämligen något alldeles kopiöst bra. Och långt. Här fungerar varken trimmer eller rycka-slita-metoden. Gräva fungerar om man har ett par stycken, men vi har kört bort hela traktorskopor med tistel, och då behövs något mer rationellt. Som vanligt är det Fiskars som står för det rationella.
Sedan finns det ju alla andra: kirskål, kvickrot, åkervinda, maskros, gråbo och så vidare. För att inte dö har jag omdefinierat maskros och åkervinda till en prydnad, och resignerat inför kvickroten i trädgårdslandet. När jag läser odlingsråd om att jorden man vill använda till planteringen ska vara "rotogräsfri" så fnyser jag. Suckar. Och vänder blad.

Barnens trädgård har tagit ett litet steg framåt

Tidigare i somras satte vi en häck för att markera "barnens trädgård", det vill säga ett område där vi samlar massa roliga saker för dem. Har nu tagit ett skutt framåt: sandlådan har flyttat hit nu. Visst blev det fint?
Nu återstår bara (till nästa sommar) en odlingskrage för krasse, böner och ? - har ni några förslag?
Skulle också vilja anlägga något form av hemligt prång, helst en stor häck som man kan gömma sig i, men innan den är färdig har ju barnen flyttat hemifrån. Kanske får jag satsa på en pergola och ett plank?
Och så vill vi ha en större rutschkana.
Jag tror också barnen skulle tycka det vore kul med en stensatt yta som är bra för diverse leksaker på hjul. Kanske utanför en lekstuga? Och lite barn-storleks-sittmöbel för te-kalas och rita teckningar?

Och så en lekstuga. Ibland så tänker jag (inte mannen) att vi bara ska köpa en färdig. Jag har spanat in en fin som jag är sugen på (fast det ska inte vara rosa dörrar), men samtidigt så är det ju så kul att bygga...

Gräsklippning

Inget tillfälle i livet ger mig samma möjligheter till lugn, eftertanke och en chans att lyssna på P1 som gräsklippning. Man sitter där och betraktar världen i lungt tempo - ändå ser vi som en kamp att minska mängden gräsklippning. Varför? Jo:

• Det tar väldigt mycket tid. 
• Det förbrukar fossila bränslen och bidrar till CO2-utsläpp.
• Det skapar monokulturer - dvs ersätter blommor och andra örter med gräs. En sort.

Så hur mycket gräsklippning är "mycket gräsklippning". Jag skulle uppskatta det till drygt ett hektar, vilket motsvarar ugnefär två fotbollsplaner. Det låter ju inte så mycket, men om man tar två fotbollsplaner och ställer en miljon träd, buskar, hus och vägar på den, så tar det lite längre tid. Hur lång tid då? Jo, innan vi började begränsa mängden tog det cirka åtta timmar att klippa allt gräs, och då har vi den största åkgräsklipparen på marknaden under golf-banenivå.  Lägg det ovanpå två småttingar, heltidsjobb, pendlingstid.... och att man vissa delar av sommaren kan behöva klippa två gånger i veckan. Då blir det inte mycket tid över för annat. 

Vad har vi gjort för att minska gräsklippandet? Hitills har vi använt två tekniker, får och äng.

Ett helt ekologiskt alternativ för att hantera gräsklippning. 

Får har många fördelar: de är helt ekologiska, trevlig att ha i trädgården, har ganska bra avverkning och ger viss avkastning på hösten (mat och päls).

Får är dock ganska enkelspåriga varelser, med endast tre saker i huvudet: "äta, pöka och hål i staketet", varför det tidvis kan vara lite frustrerande att ägna sig åt att hägna: om man slarvar det allra minsta när man sätter upp stängsel så kommer fåren sniffa upp det som de vore blodhundar och svagheterna i staketet vore efterlysta kriminella. Så får du jaga hem fåren igen och hoppas att de faktiskt har lite hemlängtan trots allt.

En del prästkragar har vi fått redan första året. 

Nu saknas bara någon som
hade tagit bort höet i tid så
det hade gått att använda...

Teknik nummer två för att minska arbetet med gräsklippning består i att anlägga äng. Det låter ju enkelt: man slutar helt enkelt klippa och "puff" så har man en vacker blomsteräng. Well. Inte helt så. Om man i många år har haft monokultur så står inte direkt blommorna där och hoppar jämfota i väntan på att synas. Vidare måste man ändå slå gräset en eller två gånger under sommaren och transportera bort gräset (det är tydligen viktigt att man tar bort gräsklippet för att en riktig äng ska uppstå), vilket innebär att man inte kan använda sin åkgräsklippare. Så i sommar har jag fått prova att använda lie (när man har slagit med lie blir det långa fina grässtrån och inte en hackig massa, så lättare att transportera bort) och att göra en hässja. Det är ju inte en helt trivial sak att lära sig, för att inte tala om vilka massivt värkande muskler man får. Nej, det är inte skidåkar- eller gymmuskler man använder utan muskler som verkar ha legat i träda i många år.

Resultatet då av våra arbetsskygga ansträngningar? Jo, verkligen över förväntan! Fåren har betat mycket bra där de ska, och ängarna har varit väldigt tjusiga. Förvisso har vi inte slagit en del av utrymmet så mycket som vi borde, men sommaren är inte slut ännu. Sedan fick vi ett tips om att slå lite gångar i gräset och göra en tydlig kant för att det ska se prydligt och inte bara oklippt ut.

Slutsatsen är att vi definitivt kommer fortsätta på den inslagna vägen, kanske hägna lite mer utrymme, och bli bättre på att gå med lie. Jag drömmer förvisso om något bra verktyg för att kunna slå långt gräs utan att mala sönder det, men det ligger en bit bortom till exempel ny grusgång, nytt kök, nytt badrum och så vidare...

Barnens trädgård

Kommer ni ihåg den här bilden? En öken (well, allt är relativt) till transportsträcka på väg till trädgårdslandet. Detta var ett av de "problem" jag tog med mig till Helens kurs i trädgårdsdesign tidigare i år. Det andra problemet var att det inte fanns någon bra plats för lekstuga, barnen drog in hela sandlådan i mormors hus varje dag och jag hade ingen uppsikt över barnen när de lekte i trädgården. 
När man presenterar problemet så här bredvid varandra så verkar ju lösningen uppenbar, men man är ju inte så sugen på att sätta lekstugan i en öken, inte ens när öknen är så o-öknig som vår. 
Men så frågade jag Helena och på en minut hade hon ritat in en lekstuga, sandlåda, bärbuskar, gungställning och en snygg häck kring det hela mitt i min öken, precis utanför köksfönstret. Hur svårt kan det vara? 
Jag tände direkt på idén och till min stora förvåning (not!) blev hemmalaget eld och lågor också. Så då började vi med att mäta upp var vi vill ha häcken. 

Vi använder pinnar (som från början har varit vägpinnar som har gått sönder under vintern och som vägverket lämnat kvar - urbra att använda!) för att markera var häcken ska vara.
Sedan flyttar vi ut alla pinnar när vi inser att 40 cm häck tar bort 80 cm lekyta inuit barnens trädgård...

Murarsnöre spännt mellan pinnarna gör det ännu lättare att se hur det kommer bli, och är bra stöd för att gräva rakt.

Därefter ägnar jag en timme åt att försöka fotografera murarsnöret med min nya kamera.

Grässvålen gräver vi bort separat och återanvänder på ett annat ställe som behöver lite nytt gräs.

Sedan en familjeutflykt till Billbäcks plantskola utanför Norrköping. Vanligtvis ett underbart ställe, men inte i sällskap med småttingar som älskar att springa och gömma sig (gott om sådana platser på Billbäcks) och titta på guldfiskar i en av de många många dammar de har som småttingar lätt trillar ner i. Hårt arbete!

Fast inte lika hårt arbete som att först köpa 75 st barrotade ligusterplanter och sedan gräva ett dike att planerat dem i. Plötsligt förstår jag hur det är att vara straffånge i gamla filmer. Eller galärslav. Hela kroppen värker och man måste ändå ta i lite till.

Men ett ståtligt dike blev det. Efter en kort diskussion om huruvida vi skulle byta jord eller ej, så föll rösten (föga förvånande med tanke på att vi var så trötta av vi nästan grät) på att plantorna behövde härdas och fick klara sig i den jord som fanns.

Och så slängde vi ner plantorna och det gick ju bra. Ser ju direkt ut som en häck... om man inte var tvugnen att klippa ner den till 15 cm för att den ska kunna ta sig.

En röd och en vit vinbärsbusken, några jordgubbsplantor och lite smultron i ett hörn...

Och så, trots urusel jord så börjar det faktiskt grönska på ett par ställen!

Utökar med en gunga till...

... och flyttar dit rutschkanan...

... och så börjar nästa projekt: flytta sandlådan.

Men redan finns det lite lön för mödan!

Vårblommor

Om man har trädgård så ska man ju ha blommor. Hmm... Jo, buskar och träd också, men det tänker jag inte skriva om idag. Idag ska jag prata om blommor. Trädgård = blommor (ja, förutom i sådana där super-tjusiga-fanatiska-trädgårdar som man läser om i tidningar där ägarna har "helt lämnat blommor och satsar mer på struktur, former och tycker att olika bladformer är sååååå spännande". Det är samma typer som - om de inredde ett hem - hade bara haft vita möbler, kuddar, gardiner och svart-vita tavlor. Behöver jag säga mer?).
Anyway, blommor. Det finns ju bara ett problem. Jag kan tre blommor: tulpan, ros och kanske (en bra dag) pelargon.  Och då menar jag inte "kan" i bemärkelsen "kan sköta" utan "känner igen". Inomhus har jag inte en enda växt. Inte någon. Har inte haft på tolv år. När det kommer hem till mig så dör de, vilket kanske borde vara en hint inför trädgårdsarbetet?

Vi har tre sorters sippor: blåa, vita
och... ta dah!.. gula!

Utmärkta lökväxter!

Jag ska erkänna att trädgården kommer för-ekiperad med blommor jag tycker om. Med det menar jag Blommor Som Inte Kräver Vård Och Som Kommer Av Sig Själv: sippor och lökväxter, och det finns det gott om. Jag njuter av dessa, fotograferar och funderar på om fåren kommer äta upp dem så fort de får en chans. Det är ju det enda problemet - fåren tycker väldigt mycket om vårblommor också. Eller så vill de dubbelkolla om de tycker om vårblommor en gång till genom att nafsa lite på dem, dra upp dem med rötterna och sedan spotta ut dem. Och så testa en gång till.

Löften om bigaråer

Nästa typ jag tycker om är Blommor Som Växer På Träd, ety de inte bara hänger för högt för att fåren ska komma åt dem och kan ge en nästan magisk känsla när man går under dem: de är också ofta ett löfte om belöningen i slutet på sommaren: plommon, äpplen och körsbär som vi kanske får ta del av, om inte fåglar och insekter äter upp dem innan. Ska väl erkänna att det senaste bigaråträdet valde jag för att det aldrig blir större än att vi kan täcka det med nät... så jag kanske får några bär i år! Bigaråer tillhör en av livets lyx: man förväntas inte koka sylt, frysa in eller göra saft på dem, utan de ska man bara ta en näve av och stoppa i munnen...solvarma direkt på stället. Inte plocka för att äta senare utan precis, just nu.

Löften om äpplen! Detta är vårt tidiga
träd, första påminnelsen om hösten. 

Sedan finns det planterade blommor, som redan finns på plats. Rosor finns det gott om, vilka ska klippas, hackas, putsas, skötas och helst gödslas. Så det är inte blommor som är så himla lätta att gilla. Detta är dock inte något som kommer fortsätta vara ett problem, då de dör i så rask takt att vi har bestämt oss för att ta bort dem i sommar (tydligen dör rosor när de blir gamla). Jag tycker inte om blommor som dör.

Dessa växer längst bort i trädgården,
tänkta att plockas i vaser. Men
vem har hjärta att plocka dem?
Så vackra där de står...

Så jag har insett att om nu massa blommor försvinner så måste jag nog ersätta dem med andra blommor. Eller, i sanning, det är nog inte något som jag helt och hållet kom på själv. Jag gick ju en trädgårdsdesignkurs och 
Helena pratade en massa om blommor (en massa = mer än tio minuter). Sedan frågade hon var jag skulle ha mina rabatter. Jag förstod knappt vad hon pratade om. Rabatter? Jag hade lite svårt att se hur jag skulle gräva upp massa gräsmatta för att plantera saker som kräver ogräshackande? Men jag ju en idé om att en lavendelhäck skulle vara en bra ersättning för existerande rosrabatt så då ritade jag in det. Sedan fick vi på kursen i uppdrag i designa en rabatt.
Total blank.
Tills vi fick rådet att göra en tabell över rabatten, och då gick det lättare. Känns lite mer hanterligt än rabatter. Och tack vare tabellformatet såg jag plötsligt att man alltid kan börja med en marktäckare, som därmed hjälper till med ogräset: aha! Numera är jag därför ständigt på jakt efter marktäckare, och går och plantera sådana överallt i trädgården där gräset växer dåligt eller nässlorna trivs. Som tur är så finns det gott om ormöga i ett hörn av trädgården och den stjäl jag hämningslöst av (från min mamma) och flyttar omkring. Så rätt vad det är kommer jag väl sitta här och klaga över att jag inte kan bli av med ormöga som finns över hela trädgården! Se, det är glädjen med en trädgård. Det finns alltid något att klaga på, och alltid mer arbete.

Trädgårdsmarodörer. 

Uteplatser

Bästa uteplatsen mot södervägg, med
miniväxthus för små växter. Fast den
är så jobbigt att vattna i, att den mest
används för tända ljus på kvällen.

Varje god trädgård ska ha en uteplats i varje väderstreck. Well, än så länge har jag inte anlagt någon i norrläge... När vi flyttade dit fanns det i huvudsak två uteplatser - en mot en södervägg precis utanför kökstrappen (underbar) och en mot en västervägg (lite för långt bort från köket). Vid den Bästa Uteplatsen Mot Söderväggen har vi satt dit ett armeringsnät som spaljé där jag hoppas att vildvin ska växa och dels dölja ingången till skulet bakom, men också ge lite vindskydd. Då den här uteplatsen ligger precis utanför kökstrappen har vi också en liten örtagård här. På sikt ska vi utöka platsen och bygga odlingsbäddar i tegel för örter, men nu får vi nöja oss med att odlar i krukor och på marken. Visst låter det bra med örtagård? Seriöst? För närvarande är det gräslök, basilika och persilja, men jag tror nog det blir mer ganska snart.

Men under våren (eller vad vi ska kalla den sibiriska vintern vi hade i april), anlade vi två uteplatser till:

Pilsnerplatsen, för
morgonkaffet!

Pilsnerplatsen - en stor trästam från en fälld alm att sitta på och en ännu större trästam att ställa ölen på. Utsiken är makalös: enda problemet är att den ligger i sydöstra hörnet av trädgården, dvs mer gjord för morgonkaffe än pilsner, men jag kan vara flexibel... Detta tog en halvtimma att bygga (tiden att rulla fram stockarna från där de låg), och ingick kanske inte i Den Stora Planen. Det är praktiskt och billigt med möbler som växer på plats!

Nya fina uteplatsen som är kärnvapen-
krigssäker, med nya fina
möbler från Fermob. 

Drivbänken - en gammal drivbänk som numera ligger i skuggan av ett stort äppleträd. Det är inte så praktiskt med skugga över drivbänk, så i stället har vi nu lagt trätrall i drivbänken, ställt dit ett par möbler från Fermob och så ska det bli ett par planteringsbord också. Här ska man kunna sitta och titta på morötterna, potatisen och tomaterna som växer.

Mitt råd till alla som tänker göra samma sak som jag: ska du göra en liten liten trätrall så ska du inte följa allas råd. Den blev mycket rejäl. Mycket. Typ: om kriget kommer så kommer vi inte ha något hus kvar, men trätrallen kommer ligga kvar. Du behöver inte både bärlinor och reglar i tvåtums - fyrtumsvirke när hela trallen ska ligga direkt på marken och är 1,5 x 2,5 meter stor. Lovar.

Buskar, växter och landgång ska bort,
i stället en röd klängros, lite lavendel
och en uteplats. Här ska
det ätas kvällsmat!

Sedan ska det bli en ny uteplats på västersidan om huset, närmare köksdörren. Detta kommer ske i sommar i samband med Den Stora Dräneringen av huset, då vi måste gräva bort alla buskar och ta bort landgången som ligger där idag. Lite blommor och så en ordentlig matplats för kvällsmat i solnedgången, vinkandes till grannarna.

Slutligen - för dagar när regnet öser ner, eller det blåser småspik: lusthuset som pappa lät göra av gamla ladugårdsfönster. Väl skyddad från alla element men med full utsikt över allt viktigt! Här ska det också bli lite blommor utanför, lite stensättning runt omkring och så får vi se.

Verktyg i trädgården

Påskhelgen hade jag sett fram emot i flera månader - fyra långa dagar i vårvärmen då jag skulle hinna många projekt. I stället vaknade jag upp till detta:



Seriöst. Vad tänkte vädret? Hur ska man någonsin hinna Trädgård om Trädgården går i dvala varje gång jag tänker jobba där? Hade nog själv gått i dvala också, men så tog vi fram en pulka en stund (succé!) och så smälte snön så då kunde livet fortsätta ändå.

Jag har ju varit inne lite på verktyg tidigare (de bra verkar vara från Fiskars, men det ska jag inte säga för tvärsäkert), men har utelämnat ett av verktygen som används på gården: traktorn.

Traktorn - som är en kvarleva från när det fortfarande drevs aktivt lantbruk - är kanske något överdimensionerad för trädgårdsarbete men med tanke på vad den används till är den i alla fall inte överskattad:

• Skottkärra - köra bort stora mängder ris, jord, ved, löv
• Spade - skrapa bort jord, gräs, hämta grus
• Barnvakt - inget håller småttingar på så gott humör som att få åka med
• Grep - dra upp buskar, lyfta stora stenar
• Stege - stå i skopan (aja baja, farligt!) för att beskära träd
• Skovel - självklart använt för snöröjning
• Slägga - inget driver ner en stängselstolpe som ett lätt pet med traktorskopan
• Mossborttagare - en fuktig och mossbelupen gräsmatta som man kör över och svänger lite med hjulen i, ser ut som skit efter ett tag. All mossa ligger i stora högar där de djupa traktordäcken har malt fram.
• Fåraherde - en fårflock på rymmen springer hem ögonaböj om det kommer en traktor och tutar.

Gamla Bettan är inte så gammal, och definitivt inte utsliten, men ack så användbar.

Sedan har vi ett användningsområde till som jag föreslog för några år sedan när traktorn tillhörde min far: dagen före julafton hade den gått sönder under pågående snöröjning, med konsekvens att den inte gick att flytta en meter förrän reparatören hade lagat den. Därmed stod den parkerad precis utanför kökstrappen över julhelgen tills reparatören var tillbaka på jobbet igen. Jag föreslog att vi skulle hänga julbelysning i den, så behövde vi inte hämta julgran. Pappa tyckte inte det var hälften så roligt som jag.